Tanten

De senaste åren har tanten varit inne. Det har varit trendigt att vara tant. Även unga tjejer har kallat sig tanter med stolthet. Framförallt har detta kommit ur ett intresse för handarbete så som sticka, virka, knyppla och sy. Men även inredningstrenden från 50-talet måste vara en del av hyllningen av tanten. Vi vill ha små spetsdukar på borden och små söta burkar i skafferiet (som inte längre är ett skafferi). Det dröms om att vara hemmafru och det bloggas om allt vi gör i hemmet och hur fina bakverk man har gjort.

Gårdagens inlägg fick mig att tänka på en annan sida av tanten. Den jag ofta har förknippat med en tant. Rätten att med åldern säga och göra lite vad man vill. Jag kommer ihåg när jag var 15 år. Då brukade jag säga att jag längtade tills jag blev pensionär och kunde gå och klaga på gurkorna på Konsum. Min tanke var att när man uppnått den åldern var man så gammal att man inte brydde sig om vad andra tyckte och andra insåg att man hade sådan livserfarenhet att det var bäst att ta hänsyn till vad man sa.

Jag tittade ofta på gamla filmer och personer som Hjördis Petterson och borgmästarinnan i Fram för lilla Märta är personer som jag kommer att tänka på. Helt olika så klart men underbara till sitt slag. Hjördis karaktärer ofta dominanta medan borgmästarinnan var kvinnligt undergiven men listig och fick sin vilja igenom.

Nuförtiden ser jag då och då äldre kvinnor som verkligen inser sin fulla potential. Jag älskar den 80-åriga damen på Kungsholmen som i sin vackra hatt brukar gå ner på restaurangen om kvällen och ta sig ett glas vin själv. Alltid kommer någon ung köpare och sätter sig vid hennes bord och konverserar.

Det finns som sagt många sidor av begreppet tant. Själv hoppas jag att jag blir den där som vågar ta ut svängarna.